Niels Wilhelm Gade: I Højlandene, Skotsk ouvertyr op. 7

Niels Gade föddes år 1817 som son till en känd pianotillverkare, så musik var ett naturligt karriärval. Gade studerade violin och komposition i hemstaden Köpenhamn. Hans första storskaliga verk var en symfoni (1841). Gade skickade partituret till symfonin till Felix Mendelssohn-Bartholdy som prisade verket och framförde det med stor framgång i Leipzig. Mendelssohn valde sedan Gade som sin assistent vid Gewandhausorkestern i Leipzig. Gades vänkrets inkluderade också Robert Schumann, som hade skrivit positiva recensioner om Gades musik.  

När det dansk-tyska kriget bröt ut år 1848, återvände Gade till Köpenhamn. Där blev han både en ledande figur inom landets musikliv och mer brett känd, särskilt i Centraleuropa. Gade var framstående både som kompositör och dirigent och fungerade även som rektor för konservatoriet i Köpenhamn, som han hade grundat. I Gades kompositionsstil kan man se influenser från bland annat Mendelssohn och Schumann. Samtidigt har Gades produktion, som ofta är ljus och levnadsglad till sin natur, betraktats som mycket dansk. Niels Gade är fortfarande högt värderad i sitt hemland Danmark och anses vara landets största kompositör, efter sin elev Carl Nielsen. 

I höglandet från 1844 är en av Gades tidigare kompositioner. Verkets underrubrik är Skotsk ouvertyr. Titeln det verk som blev Gades genombrott, ouvertyren Ossian, hänvisar även till Skottland. I höglandet är stilistiskt lagt från den dunkla atmosfären i Ossian, men verket innehåller delvis skotska klichéer. Verket börjar lugnt och idylliskt. Sedan följer en kort reminiscens av den tidigare mollbetonade ouvertyren. Det här leder till en ljus huvuddel, där ett kort tema i moll upprepas. Efter det lugnar musiken tillfälligt ner sig, tills intensiteten återigen ökar. Dur och moll växlar, och slutligen kommer stämningen från huvuddelen tillbaka, ännu mer triumferande och glädjefyllt.

Mikko Nisula: Pianokonsert ”Kesäyön kaupunki” op. 42 (uruppförande)

Min pianokonsert Kesäyön kaupunki (Sommarnatt i staden) föddes år 2018 på beställning av pianisten Kirill Kozlovski. Jag ränkar den som en del av en serie stycken som beskriver ett slags urbant stadsliv. Andra delarna av denna svit är sångcykeln Metropolit (2016), som är komponerad till futuristisk poesi av Mika Waltari, samt körverket med parisisk atmosfär Poésies lutéciennes (2023). En bakomliggande tanke under pianokonsertens kompositionsarbete var att skapa ordentligt med spänning mellan solist och orkester.

Första statsen – Drammatico – börjar med en kort introduktion, där orkestern spelar festlig musik. Pianisten sitter länge tyst men men då hen äntligen börjar spela görs en andra mer humoristisk genomgång av inledningens musik. Detta sätter liv i orkestern som ställer till med ett stort bråk, som solisten i första satsen går förlorande ur.

Andra satsen – Poetico – är en impressionistik tonmålning, där orkestern och solisten är jämnbördiga. I tredje satsen – Capriccioso – är det solisten som leder och orkestern som följer efter. Efter en lynnig toccata följer en fuga som kulminerar i andra satsens målande huvudtema som återkommer. Möjligtvis är detta sommarnattens tidiga soluppgång som lyser sina strålar kring konturerna av en festande stad.

Johannes Brahms: Symfoni nr 3 i F-dur, op. 90

Kompositören Johannes Brahms (1833-1897) var 50 år gammal då han sommaren 1883 arbetade på sin tredje symfoni medan han bodde hos vännerna Laura och Rudolf von Beckerath i Wiesbaden, en angenäm badort som ligger en dagsfärd från Frankfurt am Main. Brahms njöt av ändlösa morgonpromenader i det skogsbeklädda landskapet kring Taunusbergen där fågelsången, den friska luften samt det sociala umgänget hjälpte Brahms att uppnå en av musikhistoriens största bedrifter. Kompositören följde ett strikt dagsschema: förmiddagarna reserverades för arbete och promenader i naturen, kvällarna var till för nöjen och socialt liv.

Brahms led av en viss rampfeber beträffande symfonin som kompositionsform. Han var djupt insatt i musikhistoria och tyckte länge att det var näst intill omöjligt att skapa nya symfonier efter den höga nivå som Beethoven uppnått med sina symfonier. Efter ett par decenniers inre kamp skrev Brahms sin första symfoni där han ger historien svar genom att vända temat från Beethovens nionde symfoni upp och ner. Efter det skrev han i snabb takt tre symfonier till.

I slutet av 1800-talet skedde en professionalisering av musikutbildningen och konsertverksamheten samtidigt som publikmängderna ökade. Många kompositörer upplevde ett behov av att balansera mellan det gamla och nya. Brahms var en mångsidigt utbildad musiker och som kompositör hörde han till dem som lutade sig bakåt mot musikhistorien.

Brahms tredje symfoni har F-dur som huvudtonart, vilket är en tonart som Brahms började använda först i mitten av 1880-talet.  Enligt musikvetaren Rowland Moseley är det ett tecken på att detta verk tillhör den sena perioden av Brahms kompositioner. Användandet av denna nya tonart anses symbolisera förnyelse i produktionen.

Brahms tredje symfoni inleds med en överraskning: av inledningens ångbåtsaktiga ackord är det senare ett förminskat septimackord som innehåller tonen ass, vilket är tersen i f-moll. I fjärde takten stiger baslinjen upp till ass-tonen och tonarten börjar vända från F-dur till f-moll. Svävandet mellan dur och moll skapar ett slags dramatisk osäkerhet över hela verket, som likt vågor sköljer av och an över lyssnaren.

Brahms var en historiemedveten kompositör men även mycket medveten om vad hans samtida kolleger jobbade med. I första satsen av Brahms tredje symfoni kan man höra nåt som påminner om ”Naht euch dem Strande, Naht euch dem Lande”-kören från Richard Wagners opera Tannhäuser. Samtiden såg Brahms och Wagner som rivaler där Brahms representerade traditionell gammalmodighet och Wagner modernt nytänkande. Brahms tredje symfoni, med sin otraditionella form, är kanske inte så gammalmodig trots allt.

Kirill Kozlovsky

Pianisten Kirill Kozlovsky började sina studier vid Vitrysslands Musikakademi. Studierna fortsatte sedan vid ­Sibelius-Akademin för Matti Raekallio, Hamsa al-Wadi Juris, Ilmo Ranta och Eero Heinonen. Efter avlagd magisterexamen år 2005 åkte han till musikhögskolan i Wien för fortsatta studier under ledning av Avo Kouyoumdjiani. 2017 avlade han doktorsexamen vid Sibelius-Akademin om ämnet kontextualisering i Dmitri Shostakovich musik. Hans skivproduktion omfattar bl.a. en CD med Wagners solosånger tillsammans med sopranen Jenni Lättilä (Siba records 2016) och en solo CD ”Shostakovich in Context” (Pilfink records 2017). Kiril Kozlovsky har rönt framgångar i inhemska och internationella pianotävlingar. Han fick första pris i ”Ciutat de Mallorca” i Spanien 2003 och i piano­tävlingen i Jyväskylä 2004. Kozlovski valdes till årets unga artist för Finland Festivals 2005.

Kozlovski har uppträtt som solist och kammarmusiker på flertalet internationella festi­valer i Frankrike, Tyskland, Schweiz, Ryssland, Estland och i Spanien. Han har uppträtt som solist med Minsk filharmoniska orkester, med stadsorkestrarna i Helsingfors, Villmanstrand, Jyväskylä, Tammerfors och Uleåborg, symfoniorkestern Vivo samt med Mellersta Österbottens kammarorkester. Han har studerat liedinterpretation för Hartmut Höll och Dietrich Fischer-Dieskau och uppträder regelbundet som liedpianist med Jorma Hynninen, Jekaterina Gubanova, ­Monica Groop, Arttu Kataja och Jenni Lättilä.

Kara Koskinen

Kara Koskinen inledde sina musikstudier i piano-, violin- och altviolinspel vid Pohjois-Kymen musiikkiopisto i Kouvula, där hon också påbörjade sina studier i orkesterdirigering under ledning av Valerijs Avramenko år 2003. Koskinen har studerat orkesterdirgering på akademiker Jorma Panulas Ungdomskapellmästarklass samt vid Sibelius Akademin under ledning av Leif Segerstam, Atso Almila och Hannu Lintu. Koskinen avlade kapellmästardiplom och utexaminerades som magister med utmärkta vitsord våren 2017. Hösten 2017 fortsatte Koskinen sina kapellmästarstudier med professor Aleksandr Aleksejev vid konservatoriet i St. Petersburg, därifrån hon utexaminerade våren 2021 med högsta vitsord.

Koskinen har dirigerat stadsorkestrarna i Helsingfors, Kuopio, Vasa, Seinäjoki, Tavastehus, Uleåborg, Joensuu, Tammerfors, Villmanstrand och St. Michel samt Pori Sinfonietta och orkestern vid St. Petersburgs konservatorium. Koskinen har även avlagt kandidatexamen i pianospel samt magistersexamen från Arts Management-linjen vid Sibelius Akademin. För tillfället verkar Koskinen som intendent för Helsinki Metropolitan Orchestra. Hon är också kapellmästare och konstnärlig ledare för Entrada ensemble, som hon även varit med om att grunda. Hon är också aktiv som freelance orkesteraltviolinist.

Sasha Mäkilä

Dirigenten Sasha Mäkilä är känd som en mångsidig konstnär, vars repertoar sträcker sig från barock till modern musik, opera och balett. Han har dirigerat orkestrar på fyra kontinenter, med fokus i sina orkesterbesök på Asien och Östra Europa. I Finland har Mäkilä dirigerat de flesta av hemlandets orkestrar och har även uppträtt på Nationaloperan och Nyslotts operafestival.

Mäkilä har studerat orkesterdirigering vid S:t Petersburgs konservatorium, Sibelius-Akademin och vid Aspens dirigeringsakademi i USA. Utöver detta har han studerat cellospel i Helsingfors Konservatorium och musikvetenskap vid Helsingfors universitet. Mäkilä har fungerat som Kurt Masurs assisterande dirigent vid Frankrikes nationalorkester samt i Clevelands orkester i USA. För tillfället fungerar Sasha Mäkilä som Helsinki Metropolitan Orchestras konstnärliga ledare och är gästande forskare vid Konstuniversitetets forskningsinstitut.

Helsinki Metropolitan Orchestra

Helsinki Metropolitan Orchestra (HMO) grundades i juli år 2017 då 70 musiker på en ledig kväll förenade sina krafter och ordnade en symfonikonsert i Tempelplatsens kyrka. Sasha Mäkilä ledde framförandet av verk av Rachmaninov och Sibelius och Alina Sorjonens mästerliga pianospel höjde stämningen till högre höjder. Den nya orkesterns kalender fylldes snabbt av beställningsframträdanden och egna konserter.

Under sina sex första verksamhetsår har HMO hittat sin plats i huvudstadsregionens musikliv. Orkestern erbjuder högklassiga upplevelser och framför symfonisk musik på ställen som man inte normalt associerar med den här genren. Repertoaren sammankopplar fördomsfritt mästerverk ur den finländska symfoniska litteraturen och populära solistkonserter med mer sällsynt musik. Uruppförandet av Leevi Madetojas (1887-1947) första symfoni har fått stor uppmärksamhet och även skivinspelningen av den finländsk-judiska modernisten Moses Pergaments (1893-1977) pianokonsert har rosats.

Vid sidan av sina egna framträdanden har orkestern framfört stora kyrkomusikverk tillsammans med bl a Suomen Laulu och kammarkören Viva Vox. Uppförandena av Paul McCartneys oratorium Ecce cor meum tillsammans med Oratoriekören i Helsingfors i Åbo och Helsingfors väckte stor förtjusning. Populärmusik har orkestern gjort med bl a Anssi Kela.

HMO har också fungerat som operaorkester i Giuseppe Verdis Rigoletto och Fredrik Pacius’ Kung Karls jakt i regi av Ville Saukkonen. I orkesterns verksamhet ingår också skolning av nya kapellmästare och engagerandet av unga, begåvande musiker som solister.

Vid sidan av de åtskilliga framträdandena i hemlandet har orkestern även gjort en omfattande turné i Kina som kulminerade i Shanghai under årsskiftet 2018-2019.